(born c. 1540 - died London 1596) was an English portrait painter who became Serjeant Painter to Queen Elizabeth I in 1581.   Related Paintings of george gower :. | WLA ima Lady Philippa Coningsby | Mary Cornwallis | Elizabeth Knollys | Elizabeth I of England | Hon. Charles Somerset |
Related Artists:
EVERDINGEN, Allaert van
Dutch painter (b. 1621, Alkmaar, d. 1675, Haarlem).
Theodor Kittelsen
1857-1914,was a Norwegian artist born in the coastal town of Kragero in Norway. He is famous for his nature paintings on the one hand, and on the other hand for his illustrations of fairytales and legends, especially of trolls. For a time, Kittelsen studied painting and watchmaking. When his talent was discovered by Diderich Maria Aall, he attended classes at the School of Art in Christiania (the present Oslo). Because of generous financial support by Aall he was able to continue his study in Munich. However, in 1879 Diderich Aall could no longer manage to support him, so Kittelsen had to earn his money as a draughtsman for German papers and magazines. When back in Norway, he found nature to be a great inspiration. Kittelsen started to write texts to his drawings here. In 1881, Kittelsen was hired to illustrate Norwegian fairy-tales by the Norwegian folklore collector Peter Christen Asbjornsen. His style could be classified between (Neo-)Romantic and naive painting. As a national artist he is highly respected and well known in Norway, but does not receive much international attention, which is the reason that his name is hardly registered in registers of painters. Black metal bands such as Burzum have used nearly all of his pictures as album art, notably illustrations taken from Kittelsen book Svartedauen (The Black Death).
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.